..likt den kastrull jag är.

tyvärr saknar jag ju fortfarande mitt smink, men cicci har lovat att skicka min döskallesminkväska till mig. allt löser sig. bara inte till i kväll. så jag får låna smink av biggan. biggan är av guld.

ikväll är det födelsedagskalas. carro fyller 22.. igen.. precis som jag snart.
och jag har inte köpt present. jag har liksom ingen aning om vad jag skulle ha köpt. så hon får pengar. pengar är bra skit.
smått tråkigt, men bra skit.

och världen i övrigt är..
gul. och rätt blöt. det bekommer mig inte idag.
dessutom kan jag inte skriva. men det är så det är.

..har hon inspirerat mig, det där söta smultronet.
jag har inte haft en gnutta inspiration till att varken fota eller ps:a, men nu känns det som om jag kanske kommer igen.

for you, mitt vildsmultron.

det var den där dagen i din lägenhet
när jag öppnade dörrarna
spolade ner amfetaminet

och anabolan

packade kartong på kartong
med vapen och ammunition

slet ut band efter band
töjde allt
och kände ingenting

jag synade väggarna
golven och ränderna i spegeln

skärsåren i glasbordet

och torkade vitt damm

med en wettextrasa

det var vad jag fann under sängen
soffan och i varje skåp i ditt kök

gömstället i tvättstugan

och i förrådets skrymslen

som gjorde att bilden blev klar

men aldrig du

så tog dagen slut ändå. det var knappt jag trodde det.
jag hann bevittna ett slagsmål, kontakta soc-fältarna och uppsökarna och möta killen jag vittnade emot för dryga året sedan.
han var full. och påtänd. och väldigt närgången. dessutom ville han väldigt gärna diskutera mitt vittnesmål. vittnesmålet som bidrog till att han blev dömd. fantastiskt.

man skulle kunna påstå att jag inte riktigt kände för att besvara hans frågor.
sedan undrade han om jag kände mig hotad.
-nejdå, inte alls.

världen är ju vacker. åtminstone sett genom hans coladimma.

dagen dog tillslut. det är jag tacksam för.
jag hade förstås varit tacksammare om jag fått döda den med en vass kniv och en öl.

det fick jag inte.