..av det allra mesta.
vilken helomvändning.
tidigare idag sken jag som en nödutgångsskylt.
nu letar jag efter en.

jag hittar ingen som helst jävla glädje i mitt jobb just nu.
och det har visserligen pågått under ett tag, men idag blev det så tydligt att jag kände för att spy och rusa därifrån.
var fan har respekten tagit vägen?

och sonen hade hjärtesorg idag.
han har nämligen skaffat sig en flickvän, men idag ville hon inte leka med honom.
och jag var inte hemma när han var sorgsen.

sade jag att jag hatar mitt jobb?
det stjäl tid från allt.
när son har hjärtesorg, vill jag ju finnas där. och blåsa på det onda, buh.

skitjobb.

ja, jag är fan inte bra. inte på många sätt alls, men minst av allt på att blogga.
vem var det som kom det här med blogghelvetet. det fungerade fint så länge det var dagbok som var grejen. nu hittar jag ingenstans. eller någonting.

var på poetmöte i helgen. det var störtkul. fast det intressantaste hände efteråt. när skvallerpressen vaknade ur sin bakfylla.
jag är tydligen en av de där "knarkarna". en av "de tuffa tonåringarna", för att jag vägrar sitta still och hålla käften. eller vägrar och vägrar, förresten.. även om jag skulle vilja (vilket INTE är fallet), skulle jag inte kunna.
hade de kallat mig dampunge, hade de åtminstone haft någonting rätt. jävla idioter.
eller vadå de.. HAN. tönten.
har aldrig mött människan tidigare, eller ens hört talas om honom och helt plötsligt är han domare, jury och självaste bödeln.

nä, det blir nog inga fler sådana möten. inte med "det stillsamma folket". fr o m nu får vi "knarkande tonåringar" träffas på egen hand. och ha kul utan pekpinnar och förtal.

hursomhaver.. jag är trots det en glad skit.

det sker bra saker.
och bra saker är bra skit. sånt gillar jag.