..och jag önskar jag vore det också. jag hittar inte laddaren till kamerabatteriet. crap ass. förhoppningsvis har djungelgeorge ordnat så att jag får låna "svärfars". han har ju köpt likadan kamera. annars får jag köpa ny. och med allt annat jag ska inhandla i london, lär det bli en nätt liten summa jag måste skrapa loss.

nåja. allt ordnar sig. han har lovat det. djungelgeorge.

och jag är rädd för att flyga. han sa att han skulle hålla mig i handen.

har maskar händer?

ses när vi ses.

jag hälsar london från er. eller inte. men jag dricker en öl iaf. eller sjutton.

jag är nyss hemkommen från att ha lämnat devin hos sin pappa. devin grät. han ville inte åka till sälen. ville inte sitta 6 timmar i bilen och gräla med sin styvbror. ville inte lämna mig. ville ingenting. jo. han ville titta på sin bärbara dvd i sängen innan läggdags. det kunde inte pappa ge honom. ens. då ville devin hem. igen. och jag fick magknip.

hur kan jag lämna min son där, när han gråter och säger att han vill hem? och pappans pedagogik är oslagbar. när pojken grät, då skrattade han och sa att hans reaktion var fånig. devin påminde honom om sina svårigheter och sin brist på tålamod. då skrattade han igen. sa att devin fick lov att behärska sig. jamen guvd. varför har ingen kommit på det förr? vilken lysande idé! klart att grabben ska behärska sig. jag menar jisses vad enkelt. alla problem är numera ur världen! *suckar djupare än en skitdjupt borrad brunn.. typ*

själv darrar jag. som en liten mask. en rädd och ljusskygg liten mask.

medicinens effekt avtar. och jag är en mask.

och grattis på födelsedagen.

jag undrar lite hur du har det. är din värld färggrann?
kan moln liknas vid bomull

alls?

jag försöker att inte göra dagen till mer än den är.
det är din födelsedag. ingenting mer. ingenting mindre.

men jag medger att det gör lite ondare. dagen är lite tydligare. luften skarpare.

och än en gång slås jag av hur oväntat det är.

hur ovan jag är. att numer vara din storasyster.

hur mår morfar?
honom har jag inte sett sedan jag var väldigt liten.

men ni hade alltid ett speciellt band. jag hoppas ni tar hand om varandra.

hälsa honom att jag är mer lik honom än resten av världen.

jag tror inte att han hann se det.

och du

jag försöker hålla ställningarna här.

sköt om dig, så ses vi sen. 

inte nu längre. jag är mest galen. och tom. torr, liksom. utan substans.

idag är sista dagen med piller. den enda skillnaden på nu och då är vansinnet i min skalle och en ständigt gnagande ångest. den har bitit sig fast. och hjärtat fladdrar.

innan var det attacker. jag föredrar dem. vansinnet får jag leva med.

jag antar att det är en del av mig. en del som jag alltid försökt gömma.

nu är den på ytan. mitt beteende är bisarrt. och jag skrämmer mig själv. jag är vilse i ett huvud som känns främmande. nog är nog.
det är nog meningen att jag ska falla. för att kunna lyfta igen. detta kan inte vara meningen åtminstone. piller får andra käka. själv ska jag hålla mig långt ifrån dem.

på fredag åker vi. än älskar han mig, djungelgeorge. men det är bara en tidsfråga...

ifrån allt. jobb, hem och barn. ungefär en dag i veckan vill jag inget hellre. igår var en sån dag.

idag är en annan dag. en dag då devin är mittpunkten. i morse var vi och pratade med skolkuratorn. hon nådde inte fram.

och klockan ett kommer adhd-konsulenten hem till oss. jag tänker inte städa. hon får ta oss som vi är.

hur var det förresten med det där med att adoptera bort sin mamma.. får man det? alldeles nyss gjorde hon som hon alltid gör. hånfullt.

min nya frisyr är tydligen ful. mina tallrikar med. och mitt hem. min badrumsmatta. min klädsmak. och min sons hår.

vad är det som gör att hon tror att hon har rätt att vädra sina åsikter om såna saker? jag har inte bett om dem. inte devin heller.

vi behöver inte veta att våra frisyrer inte passar oss. eller att vårt hem är stökigt. att döskallar är fult. och att bilen jag köpte till henne är rostig, läcker olja, har en sladdrig styrning och är allmänt usel.

jag har ångest över att devin ska behöva umgås med henne. över att jag måste jobba kvällar. över att jag alldeles för sällan har tid att vara hemma med honom.. men framförallt över att hon sätter sina spår i honom. att han ska bli lika trasslig som jag.

jag älskar henne. och jag avskyr henne.

och devin är vacker. även när han stormar.

och jag minns inte längre vad som finns i den.
jag tror jag blundar när jag packar. för att göra det enkelt. nostalgifritt.

min mamma är galen. ibland vill jag adoptera bort henne. ibland vill jag krama henne hårt och säga tack. jag gör ingedera. jag bara står upprätt och koncentrerar mig på att inte vackla, inte flacka med blicken. det är nog.

och det är ständig natt. förutom när jag tittar ut ibland.

jag har sett solen, men jag tror inte solen sett mig.

igår fick jag lilis vackra böcker på posten. den första sträckläste jag, när jag borde ha sovit. den var fantastiskt bra. imponerande.

och så fick jag inpiration. jag ville verkligen skriva igen.

synd bara att jag inte kan.

snart åker vi till london. kameran, jag och djungelgeorge.

jag tror att djungelgeorge vill glo på fotboll. jag vill bara fota. och shoppa lite. ett vidvinkelobjektiv eller så. jag tror att det kommer att göra mig glad.

sedan är det nästan dags för flytt.

i helgen kommer en kvinna för att se på lägenheten. jag har mycket jobb framför mig, alltså.

tio år sätter spår.

det är inte hemligt alls, att det gått fort. att vi är galna.

sakta men säkert försöker jag klura ut min historia. sudda ut bitar. tömma det enda hem vi haft sedan devin föddes till världen. bygga nytt.

jag staplar kartonger med sådant värt att sparas, försöker undvika nostalgisvackorna. men det ligger mycket historia här. sådant värt att sparas, men även mycket som gör oss gott att kasta.

jag har flyttat många gånger i min ungdom. för många för att orka hålla reda på. och jag har aldrig behövt ge mig i kast med historia. det har liksom inte funnits någon.
ena sekunden ångrar jag allt. jag vill bo där devin skrapat märken i parketten, där köksbordet alltid känts oändligt stort för två. jag har vant mig vid frysens nattliga frustanden, vid grannarnas högljudda samtal. min balkong är min, mina slitna tapeter passar min sinnesstämning. även jag är uppvuxen här. mitt hela vuxna liv har utspelat sig innanför dessa mina tunna väggar.

där finns historia i varje vrå, varje spricka i porslinet..

samtidigt vill jag till varje pris härifrån. jag vill skapa ett nytt liv, med djungelgeorge. lämna nya märken i ny parkett. trängas i badrummet. i köket. gräla om tvätten. och disken. och skriva en helt ny historia.

av alla hus vi tittat på, fann jag ett jag verkligen, absolut ville ha. nu är det vårt. för det, är jag lycklig.
tack djungelgeorge.