med mig över nyår. jag önskar inget hellre. men vi kommer ingenstans.
vi är liksom fast här. i betongdjungeln.

julen är iaf över. tack och lov. jag är inget fan.
men jag fick fina klappar.
son hade gjort en toapappershållare i slöjden.
den var bäst.
sen fick jag sådant som man alltid får. vantar, långkallingar och liknande.
döskallelakan också, av mamma. och av djungelgeorge fick jag högtalare att matcha ipoden jag fick av honom i födelsedagspresent.
av djungelgeorges pappa fick jag ett minneskort till kameran. omtänksamma människa.

och kameran... den är vacker, strålande, underbar. jag älskar den.
den ligger i sängen brevid mig om nätterna. de nätter då djungelgeorge sover hemma. men jag saknar extra batterier. de jag hade till 400:an passar inte.
ja, jag fick ju pengar också.

däremot finns det ju ett par luckor att fylla. bara på kamerafronten.
jag vill ha en ringblixt, ett vidvinkelobjektiv, ett fisheye och ett nytt stativ. det jag har nu saknar ju en del, eftersom den satt fast på kameran när den stals. 
sedan finns det andra luckor att fylla. på alla andra fronter.
och så vill jag ju gadda mig. det var liksom evigheter sedan sist.

nåja. jag kanske blir rik en dag. kanske. eller så blir jag det inte.

det blir väl så
när man övar sig på att sova
jag övar. flitigt. piller är bra skit.
och jag har huvudvärk.

idag har jag pratat. och gråtit.
jag trodde tårarna hade torkat ut. att jag hade gråtit klart.
jag trodde fel.
samtalet med kvinnan från familjecentralen var nog viktigt.
hon drog fram saker jag inte ens tänkt på.
sånt jag inte vågat. orkat se.

och kanske, kanske hittar jag rum där
nånstans
att falla pladask.

jättekonstiga.
men det spelar ingen roll. vi gör det vi vill.
han har bett mig flytta hem till honom. säger att han inte vill vara utan mig. men jag vill inte flytta in där. där bor annat. minnen och sånt.
jag vill bo med honom, bara inte där.
jag vill börja om från början.
göra om, göra rätt.
det ska vara vårt. inte hans eller mitt. vårt.
så vi planerar.

nu ska jag hasa mig till affären. devin behöver en tomtedräkt.
som vanligt är vi ute i sista sekund. det blir lätt så när man saknar närminne.

och det är han. djungelgeorge.
han står och håller emot. håller om. håller i.

jag älskar honom.
för att det inte finns nåt skäl att låta bli.

det är konstaterat nudå. det finns ord för det. kris. depression. ohållbar livssituation.
och jag klarar inte av min vardag. eller min son. eller mitt jobb. och jag bär på skuld. för allt.

i onsdags brast det. jag gav upp. det fanns inga alternativ. inga jag kunde ha levt med åtminstone.
så jag ringde vårdcentralen. och jag grät så mycket att jag knappt fick fram ett ord.
min husläkare sa bara; häng kvar.
2 timmar senare satt jag hos kuratorn. hon som slutade samma dag och hade egentligen varken tid eller ork med mig.
mitt ansikte sprack sönder. jag gick av. mitt itu.

och under samtalet knackade det på dörren. hon öppnade, och där satt jag blottad för världen. just då hatade jag henne.

på kvällen ringde psykologen. han gav mig en tid dagen efter. och ännu senare samma kväll ringde hon från familjecentralen. henne fick jag träffa på fredag, och varenda fredag framöver.
så nu väntar psykologbesök en gång i veckan och sessioner med familjecentralen likaså.

när man ber om hjälp, får man det faktiskt. jag tror att de har lärt sig av tidigare misstag. här vågar man inte låta någon hänga löst. inte längre.

så. den gångna veckan.. lite sämre, lite snurrigare.

här kommer en till

ajm in löööööv!