det här är cocos. cocos är en kanin. en mycket bisarr kanin. cocos morrar ibland. främst när man städar i hennes bur. det gillar inte cocos. direkt efter att cocos återförenats med sitt lilla hus i sin lilla bur, stökar cocos till allt. hon sliter och drar och släpar och skrotar, så att buren snabbt ser ut som cocos gillar den. enormt stökig. cocos trivs ingen annanstans. hennes bur är öppen hela dagarna, men cocos trivs bättre där. hemma bland sina egna avföringar. cocos bajsar och kissar i sin matskål. sedan surar hon. tills man stillar hennes enorma abstinens efter knäckebröd. cocos är en knäckebrödsjunkie.
ibland försöker cocos skrämmas också. skrämma människor är en kul lek. cocos har en bisarr personlighet. det är nog därför vi gillar henne.

i morgon åker cocos hem.

att jag skulle jobba sent ikväll, blev glatt överraskad när jag insåg att jag slutade kl. 17.

i förmiddags hängde jag med thomas som smakråd. han ska köpa soffa. jag förkastade båda hans förslag. däremot hittade jag min drömsoffa och försökte få honom att köpa den, så att jag fram till att jag själv har råd med ny soffa, kan ligga och skräpa på hans.
min har ju inte särskilt många år på nacken heller, men shit vad sugen jag blev på denna. det är en sån divan i kaffefärgad manchester. och FETT snygg.. och så skön att jag aldrig ville resa mig igen.

i morse spelade son piano och sjöng vackert. han har gjort en egen låt. son är duktig.

som täcker marken.
det känns enklare så..
men det är världen som dör.

häromdagen lyste allting i neon.
nu lyser ingenting.