ifrån allt. jobb, hem och barn. ungefär en dag i veckan vill jag inget hellre. igår var en sån dag.

idag är en annan dag. en dag då devin är mittpunkten. i morse var vi och pratade med skolkuratorn. hon nådde inte fram.

och klockan ett kommer adhd-konsulenten hem till oss. jag tänker inte städa. hon får ta oss som vi är.

hur var det förresten med det där med att adoptera bort sin mamma.. får man det? alldeles nyss gjorde hon som hon alltid gör. hånfullt.

min nya frisyr är tydligen ful. mina tallrikar med. och mitt hem. min badrumsmatta. min klädsmak. och min sons hår.

vad är det som gör att hon tror att hon har rätt att vädra sina åsikter om såna saker? jag har inte bett om dem. inte devin heller.

vi behöver inte veta att våra frisyrer inte passar oss. eller att vårt hem är stökigt. att döskallar är fult. och att bilen jag köpte till henne är rostig, läcker olja, har en sladdrig styrning och är allmänt usel.

jag har ångest över att devin ska behöva umgås med henne. över att jag måste jobba kvällar. över att jag alldeles för sällan har tid att vara hemma med honom.. men framförallt över att hon sätter sina spår i honom. att han ska bli lika trasslig som jag.

jag älskar henne. och jag avskyr henne.

och devin är vacker. även när han stormar.