jag är nyss hemkommen från att ha lämnat devin hos sin pappa. devin grät. han ville inte åka till sälen. ville inte sitta 6 timmar i bilen och gräla med sin styvbror. ville inte lämna mig. ville ingenting. jo. han ville titta på sin bärbara dvd i sängen innan läggdags. det kunde inte pappa ge honom. ens. då ville devin hem. igen. och jag fick magknip.

hur kan jag lämna min son där, när han gråter och säger att han vill hem? och pappans pedagogik är oslagbar. när pojken grät, då skrattade han och sa att hans reaktion var fånig. devin påminde honom om sina svårigheter och sin brist på tålamod. då skrattade han igen. sa att devin fick lov att behärska sig. jamen guvd. varför har ingen kommit på det förr? vilken lysande idé! klart att grabben ska behärska sig. jag menar jisses vad enkelt. alla problem är numera ur världen! *suckar djupare än en skitdjupt borrad brunn.. typ*

själv darrar jag. som en liten mask. en rädd och ljusskygg liten mask.

medicinens effekt avtar. och jag är en mask.