och jag vaknade av att jag grät. högt. tårarna rann som syndafloder nedför ansiktet. och jag minns inte varför.
kanske nådde mig vetskapen om att det var måndag och att devin gått till skolan utan att väcka mig, ända in i drömvärlden.
jag kunde iaf inte hejda mig. så jag grät lite.
sen slutade jag.

det var en bra dag i övrigt. vi började med handledning. handledning är bra skit.
och jag fick spy lite galla över tillvaron.
jag tror att alla kände ungefär samma sak.
det är skönt, men sorgligt på samma gång.
hur som helst är det skönt att få sätta ord på det.
och sedan kändes allt så sjukt mycket bättre.
jag tror att det smittade av sig på ungdomarna. jag skrek inte på en enda av dem iaf. de skötte sig.

förutom denne då.
såhär går det för små pojkar som inte lyssnar på sina mödrar! ;)